Finsk Lapphund
Nu är det dags att skriva dom
raderna som jag för allt i världen aldrig ville skriva, men som jag visste att
jag måste förr eller senare. Den 16 mars tog Aitik halva mig med sig och klev
upp på regnbågsbron gav mig en sista blick och med sedvanligt självförtroende så
försvann hon ur min åsyn för alltid. Du skall ändå alltid ha ett alldeles
speciellt rum i mitt hjärta. Du lärde mig så mycket, vi hade så mycket roligt,
du var så cool. Inget var för stort eller litet, du löste allt med din underbara
utstrålning. Alla, djur som människor, såg upp till dig, litade på dig och kände
en trygghet i din närvaro. Livet går vidare men jag tror aldrig mer jag kommer
att känna mig helt hel, men alla gamla vänner jublade säkerligen högt när du kom
till dom och jag vet att du har det bra. Tills vi ses igen, ha det bra ÄLSKADE
hund! Nu får jag lära mig att stå på egna ben och minnas din blick och
personlighet när det är tungt. För alltid i mitt minne, livet blir aldrig
detsamma mer!
|